Häromdagen gick Svensk Elitfotbolls akademiutvecklare Thomas Hasselgren igenom fem av områdena i den nya certifieringen. Idag är det dags för resterande fem att presenteras närmare.

Den första delen i analysen av 2022 års certifiering går att läsa här.

Där berättade Thomas Hasselgren att certifieringen ska vara ett “stöd” och “kvalitetsdokument” för de svenska klubbarna, i deras strävan efter att utveckla akademiverksamheten.

Här går han också in djupare på områdena 6-10 i certifieringen:

Område 6 – Samarbete:
Berör samarbete med grundskola, fotbollsgymnasium, universitet/högskola och andra fotbollsföreningar. Här har det även gått att få poäng för de erfarenhetsutbyten som genomförts, inte minst via Unicoach-nätverket.
– Nästan alla klubbar har samarbeten med gymnasier, och det gör det möjligt för dem att anställa fler i högre grad eftersom det kan ske i kombination med jobb på NIU. Här är Elfsborg ett föredöme, bland annat genom att kunna erbjuda elevboende. I grundskolan har ungefär hälften av de allsvenska klubbarna ingått i ett samarbete med fotbollsprofil. Om vi ser internationellt så är det en konkurrensfördel för oss då endast Norge har liknande förutsättningar för samarbete mellan fotboll och skola, säger Hasselgren och fortsätter:
– Några få klubbar samarbetar med högskola och universitet. Här är det främst forskning och möjlighet att ta in praktikanter som ger poäng. Några klubbar, däribland Västerås SK, har ett etablerat samarbete där de tar in studenter ett par gånger i veckan med ansvar för enklare uppföljning av skador och rehab. Det är en smart lösning och win-win för båda parter.  När det gäller samarbete med andra föreningar så ligger vi långt efter Norge och Danmark, även om det finns fina intentioner. IFK Norrköping och Kalmar FF är några föreningar som under 2022 påbörjat ett tätare samarbete med klubbar i sitt närområde. Där har man fått med både klubbar och distriktet. Jag hoppas att de kan bli bra exempel för andra klubbar att ta efter. Vi ger också poäng för samarbete inom nätverket – där har vi bland annat genomfört en del projekt och digitala fortbildningar där klubbarna presenterar saker för varandra. På så sätt får vi en högre nationell standard inom olika specifika områden.

Område 7 – Träning:
Ett avsnitt som ger många poäng, och som helt enkelt handlar om vad man gör på träningarna men även rutinerna runt dem. Används videoanalys som ett verktyg i träningsarbetet? Har man kontroll över spelarnas fysiska belastning? Dokumenteras och utvärderas det som gjorts under träningarna? Det är några av frågorna som ställs, men även sådana som berör årsplanering och periodisering.
– Det här är ett omfattande område som kräver en del resurser både i tid men också i teknologi, via exempelvis GPS och video, för att få höga poäng. Samtidigt söker vi hela tiden “best practice” och min analys är att vi kan alltid utveckla arbetet på själva träningspasset, det är ju också grunden i spelarutbildningen. Om man exempelvis är fler ledare och har mer tid att planera och utvärdera så borde träningen bli bättre över tid.
– Vi har sett många spanska klubbar genom våra projekt, och de ligger långt framme där genom att pratar om tränarens position, vem som instruerar i vad och vilka ansvarsområden de har. De är väldigt tydliga. Därför blev jag glad när jag besökte AIK och såg deras P19 träning under mina klubbesök. De låg långt framme med det, säger Hasselgren.

Område 8 – Match:
Bestäms utifrån vilken serienivå akademilagen (P16, P17 och P19) tillhör, men även deltagande i Ligacupen samt nationella (13-15 år) och internationella matcher (13-19) som lagen spelar.
– Det är viktigt i spelarutbildningen att vi kan erbjuda en bra matchmiljö, och här ligger de stora klubbarna långt framme. Några klubbar har också en geografisk fördel, som Skånelagen eftersom de har nära till bra matchning i Danmark. I storstadsregionerna finns det ju också fler klubbar på högre nivå och därmed dessa lag inte resa lika mycket. Jag tror att vi fortfarande påverkas av tiden med corona, men jag hoppas att klubbarna kan erbjuda mer internationell matchning under åren som kommer. 
– Från SEF:s sida så har vi ju en del turneringar under året, bland annat via vårt partnerskap med Gothia Cup där vi spelar Puma Trophy och SEF Trophy. Därtill finns även ett samarbete med Danmark och Norge, där de främsta lagen får spela Skandinaviska mästerskapen i slutet av året. Över tid hoppas vi kunna utveckla detta ännu mer.

Område 9 – Faciliteter:
Det är precis vad det låter som: träningsplaner, styrketräningsrum, utrymme för studier, kontorsplatser och mycket mera. 
– Några klubbar har löst det relativt bra på ett enkelt sätt, medan andra har planer på att få till det ännu bättre. Generellt sett kan man säga att det är tufft för storstadsklubbarna. Där får de ofta dela på planer och vissa åldersgrupper tvingas träna sent på kvällen, vilket inte är helt optimalt i förhållande till skolan och livet i övrigt för både spelare och tränare, säger Thomas Hasselgren och tillägger:
– Jag tycker dock att flera har hittat bra lösningar. Vi behöver inte de mest moderna anläggningarna, utan de ska vara funktionsdugliga, med planen i närheten av omklädningsrum, styrketräningsrum, kontor och så vidare. Här har klubbar på mindre orter en klar fördel. Med konstgräs på våra elitarenor så har också flera av våra akademilag tillgång till de faciliteterna, som exempel har varje elitarena tillgång till videoanalys genom Spiideo. 

Område 10 – Elitaktiva spelare:
Ett område som fått sig ett fotbollsmässigt ansiktslyft. De elitaktiva spelare som ger poäng ska nämligen vara 24 år som mest.
– Det gör att vi får mer dagsfärska siffror och att klubbarna kontinuerligt måste producera spelare. När man har två, tre dåliga år så kommer det att påverka certifieringen. Vi har också tydliggjort nivåerna så att exempelvis isländska högstaligan inte längre får lika många poäng som Premier League, säger Hasselgren.

Listan toppades under 2022 av Malmö FF, följt av AIK och Brommapojkarna. 
– Dessa tre är långt före de andra, men fyra är Halmstads BK som jag tycker sticker ut med tanke på upptagningsområdet och hur många spelare man förfogar över. HBK har gjort ett fantastiskt jobb!

Thomas Hasselgren lyfter också de specifika grundkrav som tillkommit i den nya certifieringen, däribland att klubbarna ska ha ett visst antal anställda för att kunna nå vissa nivåer.
– Det fanns viss kritik mot det från några klubbar, men det är ingen som har fallit ner någon poängnivå på grund av de specifika grundkraven. Rent generellt kan man också säga att klubbarna jobbar rätt bra i de äldre åldersgrupperna, men att det finns en utvecklingspotential i de yngre. Där handlar det främst om att följa upp tränarna på ett bättre sätt eftersom vi upplever att de är ganska ensamma där.

Till den certifiering som genomförs under 2023 kommer några mindre korrigeringar att göras, framförallt på grund av ändringar i seriesystemet och i utbildningsnivåer för tränare, men det mesta lär vara sig likt. Område 10 får 200 poäng mer, som flyttas från område 1 och därmed minskar i värde med samma summa. 

Sedan återstår det att se om klubbarna lyckas behålla eller öka sitt antal stjärnor.
– Gör man samma sak som ifjol så är det svårt att bli kvar på sin nivå. Det gäller att fortsätta utveckla sin verksamhet. De klubbar som hade besök ifjol får ett lite enklare mellanår då det gäller certifieringen, här flyttas maximalt 2 750 poäng över från fjolåret. Det är frågor främst kring faciliteter, men också dokumentation kring målsättningar, värdegrund och spelarutbildningsplanen. Det här gör att klubbarna får lite mer tid och att vi slipper en del onödig administration på frågor som egentligen inte ändrar sig jättemycket från år till år, avslutar Thomas Hasselgren.