En våg av egna produkter har sköljt över Helsingborgs IF:s allsvenska seniorlag, och bakom framgångarna ligger en satsning på – klubbens ledare.
– Man får inte fram bra fotbollsspelare om man inte har bra tränare, konstaterar utvecklingschefen Jens Karlsson

Åtta spelare födda på 2000-talet har fått speltid för HIF i Allsvenskan i år, varav sju tagit vägen via den egna akademin. Men i årets trupp har betydligt fler än så sina rötter där, inklusive 90-talister som Max Svensson och Kalle Joelsson.

Men för att ge svaret på varför det blivit så behöver vi introducera en av många huvudpersoner, nämligen 34-årige Jens Karlsson. Uppvuxen i Rydebäck, en halvmil söder om Helsingborg, började hans ledargärning tidigt i den lokala fotbollsklubben.

Som 16-åring tränade Karlsson ett flicklag, vilket följdes av ett uppdrag i ett av föreningens pojklag, innan han så småningom blev P16-coach i Högaborgs BK. 2008 hamnade Jens Karlsson därefter i favoritklubben sedan barnsben, Helsingborgs IF, och under de senaste åtta åren har han varit heltidsarvoderad där.

Karlsson har också haft sin tränarslev lite överallt i HIF-grytan: som huvudansvarig i allt ifrån P12 till P19, och därutöver assisterande till Henrik Larsson på seniornivå under en kortare period.

Och idag kan han alltså titulera sig utvecklingschef.
– Man kan säga att tjänsten består av tre delar: det största och viktigaste är att jobba med våra tränare – coacha coacherna, om man kan uttrycka det så. Den andra delen är att se över hur vi tränar och spelar, vilket bland annat inkluderar en modernisering av utbildningsplanen. Det tredje är att vara en länk mellan A-verksamheten och akademin, berättar Jens Karlsson.

Han påpekar att Helsingborgs IF har en stolt ledartradition på just akademisidan: Jörgen Lennartsson, Peter Swärdh och Per-Ola Ljung är bara några herrar som haft den som en språngbräda ut i elitfotbollen.

Ett fokus på att fortbilda och utveckla de egna tränarna har funnits länge, men är ändå ett projekt som accelererat på senare år. Det sker bland annat genom månatliga internutbildningar, individuella utvecklingsplaner, och inte minst då skuggning från Jens Karlsson, som ofta punktmarkerar ledarna under träning samt match.
– Vi har tittat oss runtomkring och sett hur de olika akademierna i Sverige och Skandinavien jobbar och vilken plats vi kan ta på den här fotbollskartan. Ska man vara ärlig så lär vi inom överskådlig tid inte ha bäst resurser eller flest heltidsanställda tränare, men då får vi istället titta på det vi kan göra och då är det här något vi har identifierat. Gör vi våra tränare bättre så blir ju även våra spelare bättre.

Under sina år i HIF har Karlsson fått uppleva såväl sportsliga dalar som toppar, men han menar att de dåliga tiderna också har en tendens att föra något gott med sig.
– Vi har en ganska lång tradition av att få fram spelare, och ofta kommer de när vi är “fattiga” och inte har skitmycket pengar. Då tittar man ju på vad man har i det egna huset istället för att blicka utåt. För oss som förening är det också jätteviktigt att få upp egna spelare som vet vad HIF står för, inte minst för identiteten och det intresse det skapar i regionen när “grannens grabb” springer in på Olympia, säger Jens Karlsson.

Vilka är dina egna känslor kring försäljningen av Armin Gigovic, som 2017 kom till er från Landskrona, till ryska Rostov?
– Det är dubbelbottnat. Armin är en fantastisk fotbollsspelare men också ödmjuk kille, och det är klart att det är trist när vi blir av med egna spelare. Samtidigt är det enormt roligt både för Armin och för oss att vi kan leverera spelare på den hyllan som den typen av klubbar vill ha. Alex (Timossi Andersson), som är ett år yngre, köpte ju Bayern München, och den här gången var det en stor klubb i Ryssland. Det är ett tecken på att de får en bra utbildning, samtidigt som det mesta ändå är spelarnas förtjänst. Det är de som krigat på varje dag.

Han utvecklar biten om utbildningen:
– Jag tror att det handlar om två saker: man får inte fram bra fotbollsspelare om man inte har bra tränare, för det krävs en utbildning för att leverera på elitnivå. Utifrån mitt jobb så vet jag också att vi har duktiga tränare. Sedan har vi även skapat en kultur kring att det är viktig att träna bra varje dag, säger han.

Du har själv lämnat tränarjobbet för en lite annan sorts roll …
– Ja, men det är tillfälligt hoppas jag. Tränaryrket ligger mig varmt om hjärtat, det är väl det jag ser mig som också och drivs av. Samtidigt ska jag vara ärlig och säga att det här året och att kunna jobba med coacherna och få den inblicken har utvecklat mig oerhört mycket som tränare. Det ger mig mycket tid att reflektera över saker, och jag trivs jättebra i den här rollen. Jag ser den som ett bra redskap i min utveckling för att bli en ännu bättre tränare, svarar Karlsson.

Vi vet att Helsingborgs A-lag kryllar av unga, egna spelare idag, men ser det lika positivt ut bakom dessa?
– Det viktigaste för oss är inte att vi har det bästa 06- eller P17-laget, det är inte realistiskt med det upptagningsområde vi har. Det som är viktigt för oss är att vi har tillräckligt många fotbollsspelare som har möjlighet att bli bra, och det har vi gott om. I våra 03- och 04-kullar finns det många med potential, och fortsätter de att ta steg så tror jag att HIF har en ljus framtid. Och då är inte heller Armin den siste egna produkten att säljas för en bra övergångssumma …

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån