När akademichefen Tomas Andersson kom till BK Häcken för elva år sedan saknade talangutvecklingen struktur, och man hade hamnat i kölvattnet på de andra Göteborgsklubbarna. Idag är situationen en annan, med föreningen som en stadig leverantör av landslagsspelare och topplaceringar på samtliga nivåer.

Det är en gråmulen eftermiddag på Hisingen. I klubbhuset på Gothia Park Academy – ett modernt, vitt komplex där de stora glasrutorna vetter ut mot anläggningens fyra planer – råder febril aktivitet på alla håll och kanter.

“Källaren” är inget undantag. Där hör BK Häckens olika elitlag hemma – P16 och uppåt – samt den personal som är direkt anknuten till dessa. Och i en nästan klaustrofobiskt liten glasbox återfinns Tomas Andersson, nyss hemkommen från givande besök i såväl Danmark som Japan.

Till det sistnämnda landet hade Häckens P17-lag bjudits in för att delta i en turnering med Japans fyra främsta lag, brasilianska Flamengo, ghananska Right to Dream samt ett sydkoreanskt gäng.

– Det gick bra. Eller ja, vi blev sist – men vi torskade tre matcher med uddamålet och spelade oavgjort mot Right to Dream, som gick till final. Det var jättebra matcher, även om de låg lite dumt i tiden för oss, under vår lediga period. Men får man ett erbjudande att åka dit, med allt betalt, så tackar man inte nej, konstaterar Andersson, knuten till föreningen sedan 2009.

Tidigare ägde han ett företag som monterade och sålde biltvättar, samtidigt som han var ledare för pojkar födda 93 i en mindre klubb på Hisingen. Där fostrade man spelare som var såpass duktiga att de fångade Häckens uppmärksamhet, och till sist var det naturligt att även Tomas Andersson tog steget dit – först som P17-tränare och instruktör, sedan med en position inom marknad och nu alltså som spindeln i klubbens akademinät.

Han säger att föreningen var i “en uppbyggnadsfas” när han kom. Faciliteterna då var mediokra och utspridda. Man producerade lovande talanger, men inte på samma systematiska sätt som idag.

– Vi fick ändå fram Kim Källström och några andra som hade kommit upp från juniorlaget, men det var mer så här, säger Andersson och slickar på fingret innan han lyfter upp det demonstrativt i luften.

– Det fanns ingen styrning kring hur vi rekryterade unga spelare, utan mer: “Han är bra, han kan vi plocka in”. Vi hade ingen modell på hur vi jobbade, hur vi rekryterade, hur vi får det här att bli bra år efter år. Ena året kunde vi vinna SM, nästa åka ur juniorallsvenskan. Nu försöker vi ha en stabilitet även i våra akademilag. 

Hur det går? Ja, fjolåret var en “missräkning”, för att använda Tomas Anderssons egna ord. Varken i 16-, 17- eller 19-årskategorin var man nära att bli svensk mästare.
– Vi har gjort en internutredning kring varför vi inte slogs om medaljerna, och det har ju främst att göra med hur vi flyttat upp spelare till A-laget, U21, P17 och så vidare. Det blir som en spiral, säger han.

För sju, åtta år sedan flyttade vi kanske upp fyra spelare från breddverksamheten till akademin varje år. Nu kanske vi flyttar upp mellan åtta och tio. – Tomas Andersson

Tomas Andersson

Samtidigt har Häcken, som sagt, tagit stora steg framåt. En förklaring är att breddfotbollen – den som pågår från fem till femton års ålder på Slättadamm, en anläggning några få kilometer bort – fått fram allt fler duktiga spelare. Detta trots strikta interna regler: inga ungdomar får värvas in från annat håll i dessa åldrar, och postnumret avgör i första hand vem som drar på sig BK Häckens tröja, inte graden av begåvning.

– För sju, åtta år sedan flyttade vi kanske upp fyra spelare från breddverksamheten till akademin varje år, så då fick vi ut och värva för att få ihop en trupp. Nu kanske vi flyttar upp mellan åtta och tio spelare, vilket betyder att vi bara behöver hämta in russinen. Mitt jobb har blivit betydligt enklare.

Samtidigt är Häcken en välmående förening även på andra sätt. Ekonomin är stark, enligt Tomas Andersson en konsekvens av det entreprenörskap som genomsyrar BK Häcken. Man är, helt enkelt, en evenemangsproducent av rang, med Gothia Cup som flaggskepp.

Med det sagt är ändå det årliga tillskottet från Unicoach välkommet för akademiverksamheten, och de hamnar knappast direkt i spelarnas fickor.
– Man blir inte rik på att spela fotboll i BK Häckens akademi, det är faktiskt en minusaffär för dig. Men du får däremot alla nycklar som behövs för att bli en duktig spelare, understryker Andersson.

*** 
En av föreningens “nyckelmakare” är P19-tränaren Jesper Ljung. Om namnet gör att en klocka ringer så beror det förmodligen på hans spelarkarriär, som innehöll en debut i Sveriges näst högsta division redan som 16-åring och sejourer i klubbar som Helsingborgs IF samt BK Häcken.

Jesper Ljung.

Som ledare kom han till Hisingen redan 2010, gjorde sedan en avstickare och återvände 2017. Han trivs bevisligen, och gillar det driv och den kravställning som han tycker präglar BK Häcken anno 2020.
– Vi är inte på varandra så, men alla vill göra ett jävla bra jobb. Vi ställer även de kraven på våra spelare. Man kan säga att vi vill ta tillvara på den miljö vi skapat. Att ha jättebra förutsättningar och sedan inte nyttja dem på rätt sätt tror jag alla skulle känna var ett slöseri, säger Ljung, lite lätt bakåtlutad på en kontorsstol i det rum han delar med P17-tränaren Hristijan Cvetkovski.

46-årige Ljung säger sig märka hur Häckens attraktionskraft har ökat signifikativt på senare tid, men är liksom Tomas Andersson inte någon som är nöjd med den position man har idag. De försöker hitta inspiration för att utvecklas – både inom och utanför landets gränser – och några förändringar genomförs redan i år.

Bland annat ska P19-spelarna börja följas med ett GPS-system under träning. Samtidigt har man även introducerat möjligheten för spelare och ledare att, vid behov, få prata av sig med en psykolog.

Det är ju höga krav som ställs på dagens ungdomar, inte minst från dem själva. Och det är en lång väg för dem att vandra för att nå en allsvensk trupp.
– Det man märker är att det inte räcker att vara extremt teknisk om du saknar den taktiska eller fysiska förmågan. Vi har sån hög nivå på vår A-trupp att det krävs väldigt mycket av spelarna för att kunna slå sig in där och vara med på rätt nivå, konstaterar Jesper Ljung.

För att möjligheterna ska bli ännu bättre att lyckas med det pratar han och A-lagstränaren, Andreas Alm, mer eller mindre varje dag. Enligt Tomas Andersson är Alm “inte rädd för att lyfta upp unga spelare och ge dem chansen”, vilket också märks vid en överblick av årets trupplista.

Och att A-laget dessutom etablerat sig i Allsvenskans övre skikt är något som utgör en blåslampa i baken på Jesper Ljung och de andra i akademin.
– Det gör givetvis jobbet ännu tuffare. Det är mycket att leva upp till. Varje träning är ett tillfälle för utveckling, man kan inte vaska någonting eller slå av på takten för då hinner vi inte. Man har ju bara en viss tid på sig att försöka baka in så mycket som möjligt i spelarna, utan att överbelasta dem fysiskt och mentalt. Det gäller att hitta en effektiv verksamhet, kan man säga.

Text: Martin Ahlin
Foto: Josefin Hardinger