Han gjorde sig ett namn som spelare på högsta svenska nivå, och nu håller Jeffrey Aubynn också på att göra detsamma som tränare i Malmö FF:s U19-lag.
– Jag är otroligt glad över att jag valde det här spåret, säger han i en lång intervju med Unicoach.

Bakom sig har Aubynn en elitkarriär som spände över två decennier och bland annat innehöll spel i Bayern München, Halmstads BK, Örgryte, Hammarby, GAIS och Malmö FF. 

Det var som spelare i den sistnämnda klubben som han, vid 33 års ålder, insåg att tränaryrket kanske var något för honom.
– Insikten kring att jag kanske hade en förmåga att nå människor, i form av att guida och hjälpa, kom egentligen 2010 i MFF. Jag var en av de äldre i laget och pratade otroligt mycket med spelare som Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad. Det var något jag kände att jag tyckte om: det gav mig energi tillbaka och uppskattades, berättar Jeffrey Aubynn som nyligen fyllde 43.

2013 satte han punkt för sitt eget spelarkapitel, men hade dessförinnan tagit sig an ett ledaruppdrag i Gais pojkallsvenska U17-lag. När han och familjen sedan bestämde sig för att flytta söderut – idag bor man i Bunkeflostrand, strax söder om Öresundsbron – så gav Malmö FF:s sportchef Daniel Andersson honom ett erbjudande:

Att ta över klubbens P02:or, som då bestod av 15-åringar.
– Då var jag väl kanske lite skeptisk, eftersom det på ett sätt kunde ses som en nedgång när jag hade haft ett U17-lag och det dessutom gått ganska bra. Men jag kan säga att det var det bästa jag har gjort. På något sätt fick jag gå ner till grunderna och det har varit väldigt utvecklande för mig som tränare. Dessutom fick jag ha hand om en grupp som kanske är en av de bättre som Malmö någonsin haft.

Tim Prica, till höger, är en av spelarna från MFF:s framgångsrika P02-kull.

Aubynn kom också in i ett intressant skede i föreningens historia.
– Malmö hade precis varit med i UEFA Youth League och efter de matcherna satt sig ner och identifierat vilka områden man låg väldigt långt efter på. Det kan ju vem som helst gissa att det handlade om att vara spelförande och tekniskt skickligare när det går snabbare. Det vill säga: diktera händelserna på planen genom kontroll och skicklighet, inte genom motståndarens misstag. Det går ju inte att försvara sig 80 procent av matchens tid. Efter det ändrade man om mycket i klubben, konstaterar han.

Och tillägger att han önskar att man skulle våga “diskutera känsliga områden inom svensk fotboll lite mer”.
– Självklart är jag medveten om att någon kan läsa det här och tycka att jag är lite naiv och rebellisk: “Jo, men du spelar ju i Malmö FF! Ni har väldigt många skickliga spelare.” Men någonstans handlar det om utveckling: vågar du inte släppa lös dina spelare och inte låter ytterbackarna gå över halva planen så är det ändå inte utvecklande för någon, vare sig du är Malmö FF eller något annat lag.

Sedan ett par, tre säsonger tillbaka återfinns Jeffrey Aubynn i MFF:s U19-lag, där han delar ledarskapet med Roland Larsson, bland annat tidigare förbundskapten för det svenska U17-landslag som 2013 tog ett sensationellt VM-brons.

Har du själv haft några ledare under din spelarkarriär som påverkat dig mer än andra?
– Det är klart att det finns några som man tyckte bättre om än andra, men jag har haft förmånen – och det säger jag med ödmjukhet – att ha haft väldigt många skickliga tränare. Jag kan ju nämna några: Tom Prahl, Janne Andersson som är förbundskapten idag, Erik Hamrén och Roland Nilsson som är U21-kapten. Jag fick äran att ha (Giovanni) Trappatoni i Bayern München, Anders Linderoth som jag tycker är en väldigt kompetent tränare, Rikard Norling är också fantastiskt duktig… Ja, jag har haft många duktiga tränare, svarar Aubynn.

Vad gäller egna framtidsdrömmar så säger han sig ha fått den frågan “många gånger”.
– Det är klart att jag har en ambition i mitt yrke, precis som jag hade som spelare. Men det finns också många spelare som inte är på den plats de är, utan alltid på väg någonstans, och det felet har jag sagt till mig att jag inte vill göra i mitt tränaryrke. Om jag gör rätt saker så kommer det andra naturligtvis komma, och sedan får vi se var det landar. 

Text: Martin Ahlin