Han föddes som nummer tre i vad som blev en allsvensk brödraskara, men är nu nummer ett. Fotbollen har alltid varit Taylor Silverholts hemmaplan.
– När jag var åtta, tio år så bestämde jag mig för att jag skulle bli fotbollsproffs. Efter det har det bara varit hårt jobb som gällt, säger Mjällby-anfallaren i en intervju med Unicoach.se.

Om Sverige har en inofficiell cupkung de senaste åren så vill Taylor Silverholt säkert gärna aspirera på den titeln. Inte för att han vunnit några pokaler, men i gruppspelet har det blivit åtta mål på tio matcher under de senaste tre åren.

Parallellt med det har 20-åringen också gjort sig ett namn på svensk elitnivå, men vi återkommer till det och börjar istället i rätt ände: nämligen i det BK Astrio där karriären drog igång. På fritiden blev det också mycket fotboll tillsammans med de sju respektive åtta år äldre bröderna, Oliver och Simon.
– Det har hjälpt mig både fysiskt och psykiskt. När man är äldre så brukar man ju hugga på den som är yngre, och det har hjälpt mig att få en ännu bättre skalle och klara av att ha mer press på mig. Sedan har de förstås också lärt mig mycket och gett mig tips på vad som är bra att träna upp, berättar Taylor Silverholt.

Som 15-åring lockades han till Halmstads BK:s akademi.
– Det var en väldigt bra tid. När jag kom dit så var Goran Ravnjakovic där, och han testade mig faktiskt lite som innermittfältare för att det skulle hjälpa mig att få en ännu bättre blick för spelet, och det kan jag verkligen tacka för idag. Även Johan (Bergström) i P19 är en väldigt bra tränare, så det är inte konstigt att HBK får fram så många spelare som de får.

Vid 18 års ålder lämnade Silverholt Örjans vall för Mjällby AIF. Efter en stark period i P19 Allsvenskan ville han få chansen att träna med HBK:s A-lag, men nekades just vid det tillfället. Istället träffade han på Mjällbys dåvarande assisterande tränare Milos Milojevic under en pojklandslagssamling i La Manga, och det ledde så småningom till en övergång.

Första säsongen tillbringades i division 1 Södra, andra i Superettan och tredje i Allsvenskan. Under samtliga dessa har Silverholt gjort strax över tio matcher, främst bestående av inhopp. Ifjol blev det däremot inte en enda start.

Med Christian Järdler som ny huvudtränare tror han dock att chanserna ska bli desto fler. Och Taylor Silverholt inledde året starkt med mål mot såväl Akropolis som Landskrona i Svenska Cupen.
– Järdler tror väldigt mycket på mig så under försäsongen ville han ser hur jag klarar av att starta och spela fulla matcher. Det kanske förvånade en del som ville se (Neftali) Manzambi starta, men sedan gjorde jag mål och fixade straff i första matchen och satte en boll även mot Landskrona, och då började folk tycka att “klart han ska spela”. Det blev också ett mål mot Trelleborg när jag kom in, så jag kunde inte ha gjort det så mycket bättre under försäsongen, konstaterar han själv.

Det har blivit tre inhopp i Allsvenskan hittills. Hur har det gått där tycker du?
– Det har känts bra. Jag fick hoppa in mot Hammarby och hade två bra lägen: ett där deras målvakt gjorde en bra räddning och ett som var på väg in, men där vår egen back täckte så att bollen inte gick in. Det var lite oflyt. Samma mot Elfsborg, där jag fick ett bra läge på slutet men Tim Rönning räddade med axeln. Hade jag gjort mål där så hade jag kanske startat matchen efter, men det är ju lätt att säga efteråt. 

På sistone har Silverholt saknats i matchtruppen på grund av en bristning i framsida lår, och han lär vara tillbaka först efter EM-uppehållet. Då vill han bidra till att bygga vidare på lagets klart godkända start.
– Målsättningen i år är att spela så mycket som möjligt och hjälpa laget till poäng – om det sedan är genom mål, assister eller att springa mycket spelar inte så stor roll.

Brödrakampen då? Ja, Taylor Silverholt har förlängt sitt kontrakt med Mjällby till 2023, samtidigt som Oliver tillhör Öster i Superettan och Simon representerar Tvååker i Ettan. Samtliga har dock gjort matcher i Allsvenskan.
– Jag har ju alltid sagt att jag ska bli bäst av oss, så det är lite prestige ändå. Jag brukar hetsa dem och säga att jag inte pratar med division 1- eller Superettanspelare för att försöka komma in i huvudet på dem, säger 20-åringen och skrattar.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån