Han har vunnit Gothia Cup, provtränat med Chelsea, känt på flera olika positioner och blivit en etablerad allsvensk spelare. Inte illa när man, som AIK-talangen Tom Strannegård, bara är 18 år gammal.
– Det känns som att jag lär mig nya grejer varje dag, säger han till Unicoach.se.

Strannegård var en av fyra spelare födda 2002 som fick speltid för AIK under den gångna säsongen, som slutade med en niondeplats i Allsvenskan. Det blev totalt tolv matcher för mittfältaren, varav hela åtta från start, under debutåret på seniornivå.

Att han har en exceptionell fotbollstalang kommer däremot inte som någon nyhet. Redan som tolvåring var Tom Strannegård en spelare som stack ut när hans IFK Stocksund vann Gothia Cup, och efter fina insatser även i Karlslundscupen i Örebro så upptäcktes han av engelska storklubben Chelsea. Och fick resa dit för att spela och träna.
– Jag lirade väl med dem i 1,5 år och åkte ungefär en gång i månaden. Jag fick vara med på turneringar, vissa träningsveckor, viktiga matcher och såna grejer. Det var lärorikt och ett spännande miljöombyte, minns Tom Strannegård som bland annat fick lära känna framstående löften som Jamal Musiala (idag i Bayern München) samt Lewis Bate.

Någon permanent övergång blev det dock aldrig, och som 14-åring valde Strannegård istället att komma till AIK:s akademi. Klubbens anläggning låg bara tio minuters bilfärd från föräldrahemmet, men erbjöd också goda möjligheter för att kunna utvecklas som spelare.
– Klubben har många duktiga och kunniga tränare, och fantastiska förutsättningar som kan hjälpa alla i föreningen att lyckas. Det är väldigt professionellt från tidig ålder, och jag tror att det är fokuset på utveckling framför att hela tiden gå för vinster som är nyckeln till varför AIK har fått fram så många egna talanger.

Man kan få nycklar, men sedan är det förstås ändå upp till en själv att göra det jobb som krävs för att nå eliten. Vilka egenskaper har du som gjort att du tagit dig hit idag?
– Det handlar ju om hårt jobb och sånt, men också att jag trott på det hela vägen och varit målmedveten. Från dag ett har jag försökt lista ut vad som krävs, och jag tycker att jag lägger ner den tid och energi som behövs, även om jag är långt ifrån färdig. Man kan ju inte sitta och hylla sig själv när man är 18 år, säger Tom Strannegård och skrattar.

Redan 2019 gjorde mittfältaren sin A-lagsdebut, men först ifjol kom alltså det stora genombrottet. Och detta trots att debuten – en 1-4-förlust mot IFK Norrköping – kunde ha knäckt vem som helst.
– Det var en väldigt tuff start. Jag minns att jag tänkte före matchen att vi skulle vinna den, såklart, men sedan åkte vi på en rejäl kalldusch. Samtidigt visste jag att matchen mot Hammarby var kort därefter så det var bara att ställa om huvudet direkt och ta med sig både det man gjorde bra och mindre bra, för att försöka utveckla det så fort som möjligt.

Hur ser du annars på din debutsäsong så här i efterhand?
– Jag missade hela försäsongen på grund av att jag var skadad så debuten var min första match efter det, och sedan skadade jag mig även sent i augusti. Därför blev det inte en hel säsong och det var lite “hetsigt” så sett, men det var skitroligt att lira många matcher och jag fick mycket förtroende från tränaren. Sedan gick det inte riktigt som laget ville att det skulle gå, och det var såklart tufft, säger Strannegård.

Kände du att du fick visa vem du var under de här tolv matcherna?
– Ja, det kände jag väl ändå. Jag fick mycket speltid och försökte göra mitt bästa varje match. Jag visade i alla fall stundtals vad jag är kapabel till.

I år har Tom Strannegård fått bekanta sig med en för honom lite nyare position som vänsterytter. Han upplever att det gått bra under försäsongen men jobbar också på att utveckla vissa delar av sitt spel.
– Det är väl dels att utmana och göra sin gubbe som jag lagt mer fokus på, men även att komma igång med slutprodukten, för där tycker jag att jag ligger efter. Tidigare har jag lirat mycket som “åtta” eller offensiv mittfältare, men inte så ofta på kanten.

Målsättningen är att få spela så mycket som möjligt och att hjälpa laget till en bättre tabellposition än senast. Strannegård konstaterar också att utvecklingen per automatik går framåt när man har erfarna spelare runt sig, som Sebastian Larsson och Henok Goitom.
– Absolut, det känns som att jag lär mig nya grejer varje dag. De är inte så hemlighetsfulla direkt utan delar med sig av mycket, vilket jag tycker är väldigt skönt. Det är en riktigt bra möjlighet för oss yngre att lära oss av spelare som varit i våra skor tidigare.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån