Redan under sitt första utvecklingssamtal i skolan, vid sex års ålder, klargjorde Emil Holm att han i framtiden skulle spela fotboll för IFK Göteborgs A-lag. Så blev det också, med facit i hand.
– Mycket handlar om hur mycket du vill och hur mycket tid du lägger ner. Man måste vara väldigt envis, konstaterar försvararen i en intervju med Unicoach.se.

Med blåvitt blod rinnande i ådrorna var det en självklarhet att Emil Holm skulle hamna på Kamratgården så småningom. Och som tolvåring lämnade han moderföreningen Annebergs IF för att ansluta till sin favoritklubb.

Holm har med andra gått hela den långa vägen genom IFK Göteborgs akademi, och under resan varit snubblande nära – två gånger om, till och med – att vinna SM-guld. 
– Jag har fått en fantastisk utbildning här och har allt att tacka klubben för. Vi har väldigt bra utbildade tränare och en bra gemenskap, och jag tycker att det har varit väldigt, väldigt roligt hela tiden. Det har varit en bra väg för mig, säger han.

Sitt första A-kontrakt tecknade Emil Holm redan inför säsongen 2019. Att nå dit var såklart en rejäl utmaning.
– Men jag har alltid trott på mig själv, och så länge jag gjort mitt bästa så har jag varit nöjd med det. Hade det inte räckt hit så hade jag ändå varit nöjd över att ha gett det chansen, men nu har det gått väldigt bra och det gör mig lycklig. Det är det här jag har drömt om sedan jag var sex år.

Under debutsäsongen blev det nio matcher, varav två starter, i Allsvenskan. När 2020 sedan drog igång åkte IFK Göteborg utomlands – och i en träningsmatch drog 20-åringen av ett ledband i knät.

Rehaben tog några månader, men några matcher missade inte Emil Holm eftersom att coronapandemin gjorde att seriestarten sköts upp.
– Ja, det blev väldigt bra för mig till slut: jag hade ju missat halva säsongen om det inte vore för corona, nu kunde jag vara med under hela säsongen istället. Samtidigt hade det ju varit konstigt att säga att corona var något bra, men för “fotbolls-Emil” var det ju det, resonerar han.

Det dröjde fram till höstens avslutande omgångar innan “Blåvitt” säkrade kontraktet i Allsvenskan, och Holm spelade en inte helt obetydlig roll i det med två viktiga mål under slutspurten.
– Jag tycker att vi spelade väldigt bra, men det här med att få in bollen och inte tappa ledningar var lite svårt för oss. På slutet spelade vi ändå bra fotboll och självklart var det kul att få bidra i ett så skarpt läge som det var, säger Emil Holm.

När det gäller den egna utvecklingen är hans familj ett viktigt bollplank, ett annat är mer erfarna spelare från IFK-truppen.
– Det har hjälpt mig sjukt mycket att prata med Mattias (Bjärsmyr), Pontus (Wernbloom) och “Tobbe” (Tobias Hysén), som jag fortfarande har kontakt med. De hjälper en kring hur man ska tänka och sätta krav på sig själv. Den resan de har gått vill jag också gå: komma upp till Blåvitt och sedan testa vingarna ute i Europa. 

Vilken är din närmaste målsättning i karriären?
– Att bli ännu mer ordinarie och få starta ännu fler matcher, bidra med poäng och mål och sådär. Jag vill bli en stabil allsvensk fotbollsspelare och sedan försöka ta nästa steg, men det är ingen stress med det. Jag mår väldigt bra där jag är just nu, och nästa år ska bli kul. Vi ska inte göra samma misstag som förra året – jag tror att alla är väldigt revanschsugna!

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån