Ibland kan viljan att vinna både vara ens bästa vän och värsta fiende. Djurgårdens talangfulle mittback Melker Jonsson känner säkert igen sig i det.
– Fotbollen har alltid varit kul, men jag har aldrig sett det på ett leksamt sätt utan tagit det på största allvar, säger 18-åringen i en intervju med Unicoach.se. 

I dagens elitfotboll finns det ett ordentligt gäng med unga spelare som har kända fotbollsfäder: Noah Alexandersson, Tim Prica, Rasmus Wiedesheim-Paul, Patrik Wålemark, Teodor Wålemark, Anthony Elanga och Kalle Björklund, för att bara nämna några.

Melker Jonssons pappa heter Mattias Jonson och är en 57-faldig landslagsman som bland annat vunnit två SM-guld och representerat Norwich i Premier League. Lite att leva upp till för den äldste sonen, som naturligtvis växte upp vid fotbollsplanen – men som valt att satsa på en annan position än farsgubben.
– Han var väl mer av en forward som sprang otroligt mycket och kämpade som fan. Jag har försökt ta del av det också, men tycker kanske att jag är skickligare med bollen och lite smartare i spelet, säger Melker Jonsson.

Pappa var också tränare för hans ungdomslag i IFK Lidingö, och i den klubben hann försvararen debutera i division 2 innan han i slutet av 2018 lockades att ansluta till Djurgårdens akademi.
– De kontaktade mig samma sommar men då var jag inte jättesugen på att gå dit, för jag ville inte lämna polarna. Men när min bäste kompis Felix Bågedal också blev kontaktad av Djurgården så gick vi dit tillsammans. Vi spelade ihop i ett år i P17 och det kändes skitbra. Sedan var ju Djurgården ett hyfsat självklart val också med tanke på att pappa spelat där.

I februari började Jonsson träna med klubbens A-lag, och i somras fick han ett lärlingskontrakt. Parallellt med har han spelat matcher med P19, som vann Allsvenskan Norra.
– Ja, det har gått bra. Vi kom etta i serien och i slutspelet kryssade vi mot Örebro i första matchen och hann inte spela mer innan det stoppades. Jag tror absolut att vi hade kunnat slåss om SM-guldet annars – vi har ett otroligt bra lag och sjukt bra ledare.

Hur har det fungerat för dig att gå från akademin till A-laget?
– I början var det nervöst och jag vågade inte prata med alla och sådär, men efter ett tag släppte det helt. Det beror väl mycket på att det är sjukt bra killar och ledare i omklädningsrummet som hjälpt en att komma in i laget på ett bra sätt. De snackar och ställer frågor både på och utanför planen så att man ska känna sig som en i gänget. De har verkligen fått mig att känna mig delaktig i Djurgården, säger Melker Jonsson.

Totalt har det blivit två inhopp i Allsvenskan för 18-åringen.
– Det är en dröm såklart, ända sedan man var liten, och att det händer i Djurgården gör ju att det inte kan bli bättre. Sedan var det kanske lite klantigt att glömma både matchtröjan och benskydden på läktaren vid första inhoppet, men annars har det varit otroligt kul, säger Jonsson med viss självdistans.

En av förklaringarna till att det gått så snabbt framåt och uppåt är, enligt han själv, den medfödda tävlingsinstinkten. 
– Jag har alltid älskat att tävla, det spelar ingen roll om det är kortspel eller fotboll. Jag har alltid varit en jäkligt dålig förlorare och blivit tillsagd av min pappa när jag gapat eller grinat, eller fått samtal hem från skolan för att jag skrikit på folk. Fotboll har alltid varit kul, men jag har aldrig sett det på ett leksamt sätt utan tagit det på största allvar, berättar han och fortsätter:
– Det spelar ingen roll om jag lirar med min pappa eller lillebror, jag ska alltid vinna. Jag går inte från planen förrän jag gjort något riktigt bra, så har det alltid varit.

Att få allsvensk speltid i år har däremot bara varit en bonus, och kommer även att vara så under de avslutande två omgångarna. Framförallt hoppas Melker Jonsson att Djurgården, i minsta fall, ska behålla sin tredjeplacering.
– Vi slåss ju mot några lag om en Europaplats och det är skitkul. Jag försöker väl bidra med det jag kan och göra så bra som möjligt ifrån mig på träningarna. Sedan är det upp till Kim (Bergstrand), “Tolle” (Thomas Lagerlöf) och Hugo (Berggren) att bestämma om jag ska starta, vara på bänken eller inte vara med alls, säger han.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån