Knappt två år in i rollen som ny akademichef har Herman Ottosson redan hunnit sätta sin tydliga prägel på Västerås SK:s organisation. Hans vision? Att bli Nordens bästa akademi.
– Det är inte så att vi har hybris, men vi vill sikta jäkligt högt, säger han i en lång intervju med Unicoach.

Vi backar bandet till stadsdelen Falkvik i Sölvesborg, sent 1990-tal. Ute på gatan utanför föräldrahemmet organiserar Herman Ottosson och hans kompisar regelbundet landhockeyturneringar, där spelare köps och säljs med monopolpengar som betalmedel.

Idag minns han det som de första tillfällena där hans ledarskapsförmåga sattes på prov, och det var uppenbarligen en utmaning som gav mersmak. Redan som 14-åring blev han nämligen, tillsammans med en jämnårig polare, matchcoach för lillebrorsans hockeylag i Sölvesborgs IK, och totalt blev det sex säsonger som tränare vid rinken.

Så småningom passerade dock fotbollen hockeyn som största intresse, och 2010 fick Herman Ottosson sitt första ledaruppdrag där som P12-tränare i Sölvesborgs GIF. Det var kul, konstaterar 28-åringen, men han var också en riktig novis.
– Hade man gått tillbaka och tittat på vad man gjorde då jämfört med vad man kan nu så var det säkert en katastrof. Jag hade nog inte stått ut med mig själv så länge, säger han och skrattar.

Samtidigt upplevde Ottosson att han fick större stöttning och uppskattning inom fotbollen än i ishockeyn: fler föräldrar engagerade sig, och det fanns större möjligheter att utvecklas via fortbildning. 
– I trean på gymnasiet så visste jag vad jag skulle göra: det var inte att spela fotboll, utan att vara tränare.

Resan gick snabbt uppåt och framåt, och som 21-åring – parallellt med studierna till idrottsvetare i Malmö – blev Herman Ottosson huvudansvarig för Lörby IF i damernas division 1. Som nykomling där tog man sin bästa placering någonsin, och efter ytterligare en säsong lockades han till FK Karlskrona som tränare för föreningens P17- och P19-lag.

Samtidigt ledde den egna driftigheten till att han relativt snart – året var 2016 – kompletterade den sistnämnda rollen med en heltidsanställning som akademichef.
– Jag hade vid det här laget bra insyn i vad som behövdes för att certifiera verksamheten, och presenterade det: de här rollerna behöver vi, så här kan vi driva intäkter till projektet och så vidare, berättar Ottosson, som i samma veva ledde P19-gänget till seniorserieseger (!) i division 4.

Hur passade rollen som akademichef dig?
– Bra. Jag tycker att det är kul att rekrytera tränare och spelare, och bygga en verksamhet som man sedan driver framåt.

I november 2018 fick sedan Herman Ottosson den roll som han har än idag, som akademichef i Superettanklubben Västerås SK.

Vad var det som lockade i Västerås?
– Uppdraget i sig är ju mer koncentrerat till att “bara” vara akademichef, istället för att vara lagtränare, så jag kan lägga hundra procent av min energi på att utveckla våra spelare, tränare och verksamheten. Sedan har VSK såklart en annan än ekonomi än vad vi hade i Karlskrona, och det spelar förstås in, svarar han.

Klubben grundades redan 1904, men enligt Ottosson var det svårt att uppfatta när han först kom dit.
– Det kändes som en nystartad förening. Det var inte så många anställda, det fanns inte så mycket dokumenterat, ingen jättetydlig sportslig strategi, få personer i akademin, få personer på ungdomssidan. Typ så. Ungdomsverksamheten och herrlaget hade gått ihop bara något år innan jag kom, så jag har fått vara med och bygga från grunden. Det tror jag har varit en jättefördel för oss.

Herman Ottosson berättar att man skapat en kultur där man ställer reflekterande frågor och utmanar varandra. Han beskriver också sin roll som “utvecklingschef” vid sidan av den som akademichef.
–  Jag har individuella utvecklingsamtal med tränare, är ute och följer upp träningar, spelare, följer matcher från läktaren men också från bänken. Ja, man kan nästan kalla mig “gubben i lådan”, för jag dyker upp lite varstans, säger han och skrattar.

Viktigast hittills, menar Ottosson, har varit att stärka relationen mellan lagen från 12 till 19 år. Varje vecka, nästan året runt, ses ledarna i dessa årskullar för att skapa en samsyn kring hur man ska ska jobba, bland annat i form av konkreta övningsval. 

Samtidigt har antalet “kroppar i verksamheten”, som Herman Ottosson uttrycker det, blivit betydligt fler än tidigare. Man har också lyckats utöka sitt rekryteringsområde på spelarsidan, och hoppas att framgångarna snart ska innebära att både P17 och P19 tar sig till respektive allsvenska.

A-truppen i VSK innehåller även flera spelare som gått via akademin, och i dagsläget pågår processen med att sätta framtida mål på den fronten.
– Världsklass föds inte över en natt och övergången mellan akademi eller junior till senior är det svåraste steget skulle jag säga. Ett sånt exempel är ju William Videhult (bilden ovan) i vår verksamhet. Nu går det jättebra för honom, men han hade ändå en startsträcka i herrlaget.

Och så var det ju det här med klubbens ambitiösa vision. När Svensk Elitfotbolls akademichefsutvecklare Thomas Hasselgren besökte Västerås för ett tag sedan så riktade han viss kritik mot den formulering som Ottosson och kompani tagit fram.
– “Vet du vad som krävs för att vara där?” Det var såna frågeställningar han hade. Men jag försökte förklara att det är en vision. Det är inte så att vi har hybris, men vi vill sikta jäkligt högt så att vi gör saker redan nu som inte kostar pengar, men däremot tid och energi, och går i linje med att vara Nordens bästa akademi, snarare att man nöjer sig med att vara en mittenklubb i Superettan och gör saker som rimmar med det.

Vi kan konstatera att optimismen är stor, och rätteligen så. 
– Jag hoppas och tror att vi kan ha kontinuitet i vår ungdoms- och akademisatsning, och att vi får behålla kompetent personal över tid. Det tror jag kommer leda till goda sportsliga resultat i slutändan, säger Herman Ottosson.

Text: Martin Ahlin
Foto: Västerås SK & Bildbyrån