Vid några tillfällen under fotbollskarriären har Oscar Vilhelmsson ställts inför utmaningar som känts nästan omöjliga att klara av. Sedan har han gjort det ändå.
– Det handlar om att bygga upp erfarenhet, konstaterar 17-åringen i en intervju med Unicoach.se.

Spela fotboll har Oscar Vilhelmsson gjort så länge som han kunnat gå, först hemma i trädgården med de äldre bröderna och sedan organiserat i moderklubben Åsa IF.

Men det var inte helt frivilligt som han tog det sistnämnda steget.
– Jag kollade mycket fotboll som liten och såg att det fanns något som hette offside, men jag fattade inte hur det fungerade och vågade inte börja med fotboll på grund av det. När jag var sex år fick mina föräldrar släpa med mig till fotbollsskolan för att de fattade att jag skulle gilla det, och det blev ju bra, säger Vilhelmsson och skrattar.

Talangen var uppenbar under ungdomsåren, och som 13-åring fick han chansen att komma till IFK Göteborg.
– Att bli fotbollsproffs drömmer väl nästan varenda barn om, och när jag flyttade till IFK så började jag fatta att det är på riktigt kunde bli mitt jobb, berättar Oscar Vilhelmsson, som gjorde sin tävlingsdebut i Svenska Cupen innan han ens hade fyllt 16 och dessutom såg till att bli klubbens yngste målskytt någonsin i samma match.

Samtidigt märkte han vecka för vecka att utvecklingen gick framåt i “Blåvitts” akademi.
– Jag fick ganska tidigt ett ungdomskontrakt som visade att de trodde på mig. Jag fick speltid och kände att de hade förtroende för mig, och det gjorde att jag byggde upp ett starkt självförtroende och kunde prestera. För mig är det viktigt att känna att jag trivs bra i klubben och med mina tränare.

Vilka egenskaper är det som gjort att du nått IFK Göteborgs A-lagstrupp vid så ung ålder?
– Jag tror att mycket handlar om mitt psyke: jag har haft många tuffa skador men inte blivit stressad över det, utan bara följt min rehabplan och kämpat allt jag kan för att komma tillbaka. Det har jag också gjort. Sedan har det ju också hjälpt mig att prestera i serierna, för det är trots allt det du behöver göra för att ta dig hit, svarar Vilhelmsson.

Debuten i Allsvenskan kom under säsongen 2020, men skador begränsade anfallarens medverkan till tre inhopp. Lika många har det blivit under 2021, och totalt 43 minuters speltid.

Det måste vara svårt att visa vad man kan på så kort tid?
– Det handlar nog inte jättemycket om att hinna göra något om man får fem minuter på sig, utan om att bygga upp erfarenhet för att komma upp på den här nivån. Jag minns att det var samma sak när jag var i P17 och blev inbytt i P19: jag kände direkt att tempot skulle bli svårt att hantera. Men sedan startade jag några matcher och kom in i det, och då var det absolut inte några problem. Det kändes som P17 vid det laget. Samma sak gäller med Allsvenskan: det handlar om att långsamt komma in i det, matchas in i det, och förstå hur det är.

Samtidigt har det varit lättare att våga ta plats i A-lagets omklädningsrum tack vare det faktum att det rymmer flera andra spelare i Vilhelmssons ålder.
– Klart att det är så, det är ju svårt att komma upp själv som 17-åring. Det är skönt att ha några med sig från sina egna ålderskullar, man får en trygghet från det, säger Oscar Vilhelmsson.

Hur har det här året varit för dig överlag?
– Det började ju jädrigt bra med att jag fick ett A-lagskontrakt, men sedan gick det väl lite trögare med inte jättemycket speltid. Nu på sistone, efter tränarbytet, har det blivit betydligt mer av den varan. Det känns som att de tror mer på mig.

Och målsättningen är att få ännu fler minuter på planen under hösten och vintern.
– Jag känner bara att jag vill fortsätta som jag gjort det senaste: vara med i matcher och få minuter i benen så att jag kan få känna på Allsvenskan. Det bygger ju upp den här erfarenheten som jag vill ha och behöver, konstaterar Vilhelmsson.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån