58 minuters speltid, fördelat över tre inhopp. Under den tiden har 20-årige Robin Dzabic ändå hunnit göra två matchavgörande mål för IFK Värnamo i Superettan.
– Det är såklart en skön start för mig, men ändå bara början, säger han i en intervju med Unicoach.se.

Säsongen är förstås fortfarande ung, men vi kan ändå konstatera att Värnamo varit en positiv överraskning under de inledande omgångarna. Efter premiärförlusten mot Landskrona BoIS har nykomlingen nämligen radat upp tre raka segrar – och lagt vantarna på andraplatsen i Superettantabellen.

En förklaring hittar man, enligt Robin Dzabic, i hur laget tränar.
– Jag har ju inte så mycket att jämföra med, men min egen känsla säger att vi nog jobbar ganska hårt i förhållande till många andra. Försäsongen är nog i topp rent hårdhetsmässigt, och det märktes redan under förra året hur det gav resultat. I flera matcher gick motståndarna på knäna i andra halvlek medan vi bara ökade och ökade, berättar han.

Och visst har den tendensen även märkts i år. I två av Värnamos matcher – mot GIF Sundsvall (2-1) och Brage (1-0) – har det avgörande målet kommit sent, dessutom vid båda tillfällena från Dzabics fötter.
– Det är såklart en skön start för mig, men ändå bara början. Jag måste ju fortsätta på den här vägen såklart, för det räcker inte att bara göra det jag gjort nu. Men att få avgöra två matcher höjer såklart mitt självförtroende.

Robin Dzabic kommer från en fotbollsfamilj, och moderklubben heter Älmhults IF, som mittfältstalangen lämnade som 16-åring till förmån för IFK Värnamo. Dessförinnan hade han bland annat spelat – och vunnit – en ungdomscup som provspelare för Östers IF.
– Det kändes som att Värnamo skulle vara rätt steg för mig. Man hade hört mycket om att det var en talangfabrik som fått fram många spelare, och fick dessutom höra från klubben att det var en ganska kort väg till A-laget. Dessutom passade det mig ganska bra att Värnamo inte var en så jättestor stad, eftersom det inte fanns så mycket annat att göra än att fokusera på fotbollen, säger Dzabic.

Han tog vägen via föreningens akademiverksamhet och fick bland annat chansen att pröva vingarna mot några av Sveriges bästa juniorer i P19-Allsvenskan.
– Det var en bra miljö och man fick spela många bra matcher. Vi var inget topplag precis, men man lärde sig mycket av det också, speciellt när det gäller den mentala biten.

2020 i Ettan södra, gjorde du din första riktiga seniorsäsong på elitnivå. Hur var den?
– Förra året handlade ju om att träna hårt och få så mycket erfarenhet som möjligt genom att kolla på de äldre och se hur man ska vara och spela, men även för att komma in i spelsystemet. Jag jagade en startplats då också och fick ju starta några matcher, men det är väl ännu mer så i år att jag ska utmana om att vara ordinarie, svarar Robin Dzabic.

Han berättar att en stor del i framgången beror på den välkomnande miljön i Värnamos A-lagstrupp, som ju innehåller många 2000-talister, men att en del såklart även får tillskrivas legendaren Jonas Thern, idag tränare i laget.
– Han är duktig med ungdomar och alltid ärlig mot oss. Han är inte den som säger det du vill höra, utan han säger det du behöver höra. Springer du för lite eller tar emot bollen på fel sätt så kommer han säga det, och det är bra för oss yngre spelare.

I den här omgången väntar serieledande GAIS, och det är en match som Robin Dzabic längtat efter. Han missade nämligen förra helgens möte med Falkenbergs FF (3-0).
– Ja, jag gjorde ett självtest för corona med laget torsdagen före matchen och det visade sig vara positivt. På fredagen gick jag till vårdcentralen för ett nytt test, och ungefär när de andra hade satt sig i bussen på lördagen så fick jag svaret att jag inte hade corona. Därför missade jag matchen, vilket ju kändes segt, säger Dzabic.

Men det kommer som sagt nya chanser, och i Värnamo har den positiva starten inneburit att det finns en “vi kan slå alla lag”-känsla.
– Men precis som det vände från premiären till andra, tredje och fjärde matchen så kan det vända åt andra hållet med. Det är i alla fall en bra start, och man märker på träningarna att vi mår hur bra som helst. Nu gäller det bara att hålla det här fokuset och den här glöden framöver.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån