En förmodad hjärtsäcksinflammation blev starten på en ångestpräglad period för Halmstads BK:s talangfulle försvarare Edvin Kurtulus, som bland annat tog sig ut på andra sidan tack vare vännen Sead Haksabanovic. Idag har 20-åringen lagt den tiden bakom sig, och siktar på att slå sig in som mittback i HBK.
– Jag är tacksam för att få komma in centralt igen och visa upp mina kvalitéer, säger Kurtulus till Unicoach.se.

Intervjun sker – som alltid i dessa coronatider – via telefon, och Edvin Kurtulus berättar att han befinner sig i Norrköping för att hälsa på ett år äldre Haksabanovic. 

De har känt varandra sedan de var knattar och spelat med varandra i såväl Halmstads BK:s ungdomslag som akademi.
– När vi var yngre så jämfördes vi alltid med varandra, och det var väldigt utvecklande. Var han bättre så ville jag alltid försöka att bli bättre än honom, och tvärtom, så det gav oss hela tiden sparring. Sedan har vi såklart alltid stöttat varandra i tuffa tider. Det är mer än en vänskap, säger Kurtulus.

Till skillnad från Sead Haksabanovic – idag i IFK Norrköping – har Edvin Kurtulus representerat HBK under hela sin karriär. Som liten var fotbollar de enda presenter han önskade sig, och målsättningen om att bli proffs etablerades tidigt.

Som hjälp på traven har han haft Halmstads femstjärniga akademiverksamhet. Enligt Kurtulus har det varit inspirerande att se så många av de egna ta steget upp till seniorlaget eller ut till andra elitklubbar, samtidigt som han också uppskattat den röda tråd som löper genom föreningens lag.
– Det finns en bild av hur man vill spela i A-laget, och den följer man ganska starkt även i ungdomslagen. HBK är bra på att utbilda spelarna och väldigt pedagogiska. De vet hur de ska prata med oss spelare, hur man utvecklar oss.

Sitt första seniorkontrakt tecknade Kurtulus i december 2018, och säsongen efter gjorde han sina första matcher i Superettan – det blev elva totalt, varav tio från start, som högerback.
– Det gick fortare än vi hade förväntat oss, så på det sättet är jag jättenöjd med det året. I mitt huvud tänkte jag samtidigt på vad jag hade kunnat göra bättre för att få ännu fler matcher, det är ju den inställningen jag har, berättar Edvin Kurtulus.

Ännu bättre gick det under 2020, som även blev det år då HBK tog steget tillbaka till Allsvenskan. Kurtulus var bofast i försvaret, njöt av fotbollslivet och spelade med gott självförtroende fram till att han drabbades av en trolig hjärtsäcksinflammation på hösten.

Det tog hårdare på honom än vad många kanske förstod i det läget.
– Jag höll mig ganska instängd i mig själv och berättade inte hur jag kände eller mådde. Om jag ska vara ärlig så hade jag ångest och depression, men jag sa inte det till någon för jag skämdes. Men när jag fick prata ut till slut så lättade den här stenen från hjärtat och folk började förstå mig. Det gjorde att jag sakta hittade tillbaka till mig själv, men det var en tuff tid, minns Edvin Kurtulus.

Stärkt av den erfarenheten blickar han dock framåt. Och nu alltså på den position som han alltid haft i akademilagen: mittback.
– Oavsett var du placerar mig så kommer jag alltid att ge 120 procent och göra mitt bästa, men jag känner att jag inte får ut mina bästa kvalitéer som högerback. Det har varit lärorikt att testa på, men nu är jag tacksam över att få komma in centralt igen och visa vad jag kan.

Vad har du för mål och förhoppningar med säsongen 2021?
–  Att vi som lag ska ta så många poäng som möjligt. Det spelar ingen roll om vi möter Varberg eller Malmö FF, utan det är samma inställning som gäller till alla matcher. Vi ska vara ödmjuka, men inte ha värsta respekten. För egen del handlar det mest om att visa upp mig själv på försäsongen så att Magnus (Haglund, tränaren) får en bild av att han kan lita på mig som mittback. Jag hoppas att han tror på mig och ger mig chansen, för då kommer jag att ta den, säger Kurtulus som totalt spelat 105 minuter under årets tre inledande träningsmatcher.

I bagaget har försvarstalangen även tre tävlingslandskamper med Kosovos U21-landslag – däribland en mot ett stjärnspäckat England – men utan att stänga dörren för Sveriges motsvarighet.
– Jag fick möjligheten att åka och spela för Kosovo och tog den, för att jag tänkte att det var något nytt och lärorikt som jag kommer att utvecklas av. Sedan är jag såklart öppen även för Sverige, jag skulle gärna vilja få chansen att spela för U21-landslaget här. Det är inte upp till mig, men hade frågan kommit så hade jag tackat ja, helt klart.

Text: Martin Ahlin
Foto: Bildbyrån