Under 56 års tid var Leif Karlsson, på ett eller annat sätt, en del av AIK:s verksamhet. Sedan i somras är han dock pensionär, och kan blicka tillbaka på ett långt yrkesliv i fotbollens tjänst.
– Det har varit fantastiskt roligt, säger han.

Det har gått lite drygt två månader sedan Leif Karlssons sista arbetsdag i Solna, men än så länge säger han sig inte ha påbörjat sitt liv som pensionär, utan först har semestern fått tillåtelse att breda ut sig och ge sommaren samt hösten lite extra guldkant.

Runt hörnet väntar dock nya tider och utmaningar, såväl för honom som för AIK. De har varit lierade ända sedan 1964, när Karlsson började i ett av klubbens ungdomslag, som för övrigt fostrade fem allsvenska fotbollsspelare. Leif Karlsson var en av dem: totalt gjorde han, som målvakt, 84 matcher i landets högsta serie.

1981 gick han vidare till att bli målvaktstränare – genom åren bland annat ansvarig för landslagskeepers som Bernt Ljung, Magnus Hedman samt Mattias Asper – och 1997 övergick Karlsson till att bli sportchef för AIK Ungdomsfotboll. Den rollen behöll han fram till sin pensionsavgång.

Vilket av uppdragen har varit roligast?
– Det går inte att skilja på dem. De har varit fantastiskt roliga på sitt sätt, alla tre, svarar han.

Själv har 68-årige Karlsson varit en av de drivande krafterna i utvecklingen av den svenska ungdomsfotbollen i allmänhet, och AIK:s dito i synnerhet. Under hans sportchefstid har det hunnit hända väldigt mycket.
– Vi, och jag, har haft en möjlighet att bygga den här verksamheten från grunden. 1997 kom jag in på halvtid, då var det en anställd på ungdomssidan. Idag är det dryga tjugotalet som jobbar heltid, och det har varit en oerhört spännande utveckling under de här åren.

Satsningen har burit frukt både sportsligt och ekonomiskt, i form av SM-guld och egna talanger som sålts vidare, däribland Robin Quaison och Alexander Isak. Men framgångarna beror också på en kontinuitet på ledarsidan.
– Vi har ett koncept i ungdomsfotbollen som vi kallar “Från A till U”, där vi medvetet tittar på om vi har några intressanta spelare i de egna leden och lyfter upp dem innan vi tar in någon utifrån. Samtidigt har vi satt en identitet i klubben genom att väldigt många av de ansvariga på olika positioner också kommer från ungdomsverksamheten, säger Leif Karlsson.

Han konstaterar att Jens T Andersson, den tidigare klubbdirektören, beskrev det bra när han en gång i tiden återvände till AIK och däribland motiverade det med att det var en “utvecklingsinriktad miljö”.

Det går knappast att bestrida det. Leif Karlsson besitter själv en god portion nyfikenhet, och upprepar gärna den interna devisen “utan spaning, ingen aning”. Det var också genom att blicka både inåt och utåt som han initierade översikten av frågan om selektering i AIK, vilket så småningom innebar att gränsen flyttades från nio till tretton års ålder.

Det beslutet, som togs med hjälp av expertis från en en brett sammansatt arbetsgrupp, menar han har skapat en större harmoni i hela föreningen. Det går också i linje med det generella värdegrundstänk som finns i AIK.
– Vi utvecklar inte fotbollsspelare specifikt, utan ungdomar och barn som spelar fotboll, säger Leif Karlsson, och berättar vidare att klubben nyttjar sin avdelning för forskning och utveckling för att hitta de bästa sätten att få de yngre förmågorna att växa både som människor och som fotbollsspelare.

Karlsson har också varit generös med sin egen kunskap i många sammanhang, som Svensk Elitfotbolls akademichefsråd, och ser stora vinster i det. Han gillar den satsning som sker hos de svenska akademierna, under Unicoachs banér. 
– Med Unicoach har man en plattform för kommunikation och certifiering, och jag välkomnar verkligen den här ansatsen som det innebär. Jag är inne och läser intervjuer och kollar hela tiden, säger han.

Vad som nu väntar för Leif Karlsson återstår att se. Han har precis sålt ett fritidshus i Stockholms skärgård, bara för att köpa ett annat. 68 år ung håller han även dörren öppen för mindre uppdrag inom fotbollen, och lär säkert synas på ungdomslagens och damlagets matcher på Skytteholm, samt herrlagets matcher på Friends Arena, när coronarestriktionerna lättar.
– Ja, jag kommer givetvis att följa både AIK och svensk fotboll, om än lite mer på distans än tidigare.

Text: Martin Ahlin
Foto: Tobias Björkling