Som liten bar han en GIF Sundsvall-tröja full med autografer och följde varenda träning med laget under sommarlovet. Idag är 18-årige Albin Palmlöf själv en av klubbens mest spännande spelare.
– Men det gäller att vara ödmjuk och inte tro att man är något, säger han i en intervju med Unicoach.se.

Säsongen har börjat på allra bäst sätt för GIF Sundsvall i Superettan: två segrar på lika många försök, och i båda dessa matcher har Albin Palmlöf spelat från start. Hans facit så här långt är ett mål och en assist.

Det är dumt att klaga på inledningen, även om den 18-årige mittfältaren själv har upplevt både toppar och dalar under året.
– Jag startade många av matcherna i Svenska Cupen i början av året och det var väldigt viktigt för mig att få det förtroendet. Men precis när försäsong nummer två skulle dra igång så åkte jag på en bristning i framsidan, som jag även slog upp senare, så då var jag borta i två månader. Men nu har jag tränat i några veckor och hittat formen någorlunda, säger Palmlöf.

Själv kommer han från Sundsvall och har stöttat “Giffarna” sedan barnsben.
– Ja, supporter har man väl varit så länge man kan minnas. Jag kommer ihåg 2011, när Pontus Engblom och Emil Forsberg var här och spelade, att jag var på träningarna hela sommaren och bara kollade på dem. Nu spelar jag tillsammans med Engblom, som varit en förebild hela livet, så det är lite roligt.

Första vändan i GIF Sundsvall gjorde han som tolvåring. Sedan blev det två år i Kubikenborgs IF innan Albin Palmlöf, i samband med att han även belönades med sin första landslagsuttagning, återvände till NP3 Arena.

Han har med andra ord tagit sig hela vägen genom föreningens akademi.
– Jag tror att det är svårt att hitta någon klubb med såpass bra förutsättningar utefter ekonomi och geografiskt läge. Jag har haft det så bra som man kan ha i akademin och kan bara prata gott om den, säger Palmlöf.

2018 gjorde han sin första träning med GIF Sundsvalls A-lag och ifjol kom den allsvenska debuten. Men det blev också “bara” två matcher totalt det året.
– Det var väldigt mycket upp och ner. Jag hade en grym vår och fick en grym start på sommaren där jag debuterade och sedan gjorde första starten, och dessutom var med och tränade hela tiden. Men sedan fick jag körtelfeber och var borta i någon månad och började inte träna med A-laget igen förrän i november.

Det känns som att väldigt mycket har hänt också hos er sedan dess?
– Ja, det har det. Vi har en ny huvudtränare, även fast han är välkänd sedan innan, och en i princip helt ny trupp. Det är ett nytt tankesätt, ett nytt spelsätt, och det ska bli väldigt intressant att se vad som händer. Det känns som att vi har något bra på gång, svarar Albin Palmlöf.

Är det många i laget som du spelat akademifotboll med?
– Ja, det är fem stycken: Albin Ekström, Theo Stenshagen, Paya Pichkah, Jesper Carström och Ludvig Nåvik, så vi är ganska många. Vi har alltid varit jättebra vänner på och utanför planen, och att vi har gjort den här resan från att vi kom till U17 och upp till A-laget är svinkul för oss alla.

Vad gäller personliga målsättningar så verkar Albin Palmlöf, ödmjukt nog, inte räkna med att det alltid kommer flyta på lika bra som säsongen har börjat.
– Det här är första riktiga året på seniornivå och jag förväntar mig inte att vara en startspelare, utan det jag förväntar av mig själv är att jag ska ge hundra procent hela tiden och kriga för att bli bättre. Och får jag spela så ska jag verkligen ta chansen, säger han.

“Viktigast” av allt nu då: hur stavar du egentligen ditt efternamn? Jag har sett både “v” och “f” förekomma på slutet?
– Haha, jadu… Jag kan säga att det står “Palmlöv” i mitt pass och ID, men av någon anledning så började min farmor, farfar, pappa och farbror skriva med “f” för länge sedan, så det har blivit så att jag själv gör det automatiskt, trots att jag heter med “v” och att alla säger “Palmlöv”. Det är väldigt skumt, det där, konstaterar han och skrattar.

Då vet vi, i varje fall. 

Text: Martin Ahlin
Foton: Bildbyrån