Som nioåring kom Yoel Embaye från Eritrea till Sverige, och kulturkrockarna var förstås många. Som att fotbollsplanerna innehöll gräs och var tillgängliga för alla.
– Jag blev förvånad över att man bara fick gå in och spela sådär. Det var bara att ta för sig, säger Umeå FC-talangen i en längre intervju med Unicoach.

Idag har Yoel Embaye hunnit fylla tjugo och nå det svenska elitfotbollsskiktet, tack vare förra höstens framgångsrika kvalspel till Superettan med Umeå.

Det var en säsong där den tekniske mittfältaren bevisade att trägen vinner. 
– Det blev många inhopp i början, men efter fem, sex matcher så fick jag spela och gjorde ett mål och en “ass”. Sedan fick jag starta tre matcher under första halvan, innan jag hamnade på bänken igen. Jag var ganska besviken faktiskt, för även om det gick bra för laget så ville jag såklart spela. Men jag pratade med Magnus (Henrysson, tidigare tränare), och han förklarade för mig att jag skulle ha lite tålamod, att han såg det jag gjorde och att chansen skulle komma. Mot Sandviken tog jag den genom att göra ett mål och en ass. Efter det startade jag alla matcher utom en, berättar Embaye.

Han kommer, som sagt, ursprungligen från Eritrea. Och det var i hemlandet som han blev förälskad i fotboll.
– Min farbror brukade ta med mig till matcher i området när jag var yngre, och då fastnade jag. Det fanns ingen hockey eller innebandy där, utan det var bara fotboll som gällde.

Väl i Sverige hamnade Yoel Embaye först i Älvsbyn, men när uppehållstillståndet var i hamn så flyttade familjen till Umeå. 
– Ja, det var 2010, precis efter VM.

Och överallt låg det gröna, idylliska fotbollsplaner.
– När jag kom till Älvsbyn såg jag direkt att det fanns flera planer med gräs på. Då tänkte jag: “Måste man betala, eller kan man gå in och spela bara?” Jag blev förvånad eftersom i Eritrea var det bara landslagen och de stora klubbarna som fick spela på det underlaget, berättar 20-åringen.

Hans egen fotbollsresa gick från Ersboda SK till Umeå FC, som han kom till i 13-årsåldern efter några veckors provspel. Yoel Embaye upplever att tiden i klubbens akademi gav honom massor av lärdomar och kunskaper.
– Jag har lärt mig jättemycket. När man spelar och tränar med spelare som är lika bra eller bättre än en själv så utvecklas man ganska mycket. I UFC var det också fyspass och fem träningar i veckan, vilket var något nytt för mig, även om jag spelade mycket fotboll på egen hand.

2016 gjorde Embaye sina första A-lagsträningar, ett år senare fick han ett lärlingskontrakt och säsongen därefter blev han en fullvärdig medlem av seniortruppen. Dåvarande tränaren Andreé Jeglertz sa då att Yoel Embaye var “den bäste spelaren i en nummer 10-position jag sett på många år”.
– Det blev jag glad över såklart. Jag är väl ganska bra i den rollen och på att hitta ytor mellan backlinjen och mittfältet, säger han.

Du spelade till slut många matcher när ni gick upp. Hur var fjolåret egentligen?
– Det var sjukt faktiskt. Ingen förväntade sig något, utan de tänkte väl att UFC skulle bli ett mittenlag som vanligt. Men vi visste vad vi ville inom laget, inom klubben, och det var en riktigt häftig upplevelse!

Nu väntar alltså spel i Superettan, och Yoel Embaye har bland annat förberett sig för det genom att ställa nyfikna frågor till grannen i omklädningsrummet, Adam Chennoufi

Mittfältaren är yngst i laget, men vill återigen visa vad han går för.
– Jag hoppas att jag kan ta en startplats. Det kanske inte händer direkt, utan det kan bli som förra året att jag får visa igen vad jag kan med pigga inhopp. Men jag har inte bråttom, säger Embaye.

Bild: Jan Hofverberg