Erik Engberg är bara 28 år, men ändå något av en veteran som ledare i Brommapojkarna, där han idag tränar föreningens framgångsrika juniorlag.
– Jag trivs med miljön i omklädningsrummet, konstaterar han i en längre intervju med Unicoach.

Att mycket centrerar kring fotboll i Erik Engbergs liv råder det ingen tvekan om. Tre fjärdedelar av hans arbetsvardag tillbringas i BP:s korridorer, medan resterande del består av ansvaret för Bromma Gymnasiums NIU-fotbollsutbildning.

Själv har Engberg sin egen initiativförmåga att tacka för att det blivit så. Som spelare höll han bara på från 11 till 18 års ålder, men däremot hade han då hunnit fastna rejält för sporten som sådan.
– Jag hade spelat två säsonger i ett av Brommapojkarnas ungdomslag och trivdes väldigt bra där. Därför skickade jag i samband med att jag slutade spela, ett mejl där jag berättade om mig själv och att jag gärna ville bli tränare, och jag tror faktiskt att jag fick svar på det mejlet på mindre än 24 timmar.

Efter en sittning med Tommy Söderström och Peter Kisfaludy, som idag är föreningens sportchefer, var det spikat: Erik Engberg skulle få börja med att träna ett tioårslag.

Säsongen 2010 var hans första, och därefter har Engberg haft hand om flera olika ungdomskullar i klubben, med pojkar 10-14 år. Sedan tre och ett halvt år tillbaka är han dock verksam i P19-verksamheten. Ifjol ledde han BP till en nationell andraplats på den nivån.

Var ni nöjda med det?
– Jag fick förnyat kontrakt i alla fall, för att svara på den frågan, säger Engberg och skrattar, innan han fortsätter:
– Jag tror att spelarna kände att det var ett bra år. Flera av spelarna har idag tagit nya kliv i sin unga karriärer, varav flera fått chansen i vårt herrlag inför kommande säsong, vilket är väldigt roligt! Som silvermedalj betraktat får jag väl säga att det var bra – jag tycker att BP alltid ska vara med och tävla i toppen.

Vad är det du gillar med tränaryrket?
– Möjligheten att få påverka och bygga relationer. Jag trivs i omklädningsrummet och gillar att se människor utvecklas. Det kan låta ganska högtravande, men jag tycker att det är roligt att se spelare med olika bakgrunder och från olika samhällsklasser samverka och få ihop det på ett bra sätt, svarar Engberg.

Hans jobb handlar också i mångt och mycket om att få spelarna att förstå att de är ansvariga för sin egen utveckling. Ju mer individen inser det, desto högre upp tenderar han att kunna ta sig på fotbollsstegen.
– Vi vet att mer eller mindre alla spelare här vill bli elitspelare, men vår uppgift är att se till så att de själva ska orka driva sig dit. Med det sagt så kommer de också att ta många olika vägar. Vi har Jonas Rouhi, som är född 2004, som såldes till Juventus nyligen. En annan spelare, Paulos Abraham, har precis skrivit på för AIK:s herrlag. Vi respekterar att alla är olika och att de tar olika beslut kopplat till sin framtida karriär, men sedan hoppas vi förstås att många spelare går via vårt herrlag, precis som Paulos har gjort.

En annan spelare som inlett sin karriär i Brommapojkarna – och som Erik Engberg följt på nära håll genom åren – är den nyblivne A-landslagsspelaren Dejan Kulusevski, som i sommar byter Parma mot Juventus i Serie A efter att ha värvats för 365 miljoner kronor.
– Dejan tillhörde i regel vår kull född 99, medan jag jobbade med 00:orna, men han var med oss i enskilda turneringar innan han lämnade för Italien. Jag är otroligt imponerad över den insats han själv gjort för sin utveckling och det jobb ledarna under hans år i klubben gjorde för att förbereda honom för nästa steg.

Engberg värderar högt att ha kontakt med spelare även efter deras gemensamma tid ihop. Vissa av dem befinner sig på högre nivå, andra på lägre, och några kanske inte spelar fotboll alls längre.
– Om tränare använder spelare som CV för att visa att man är bra, då tror jag att man är fel ute. Man måste förstå att man är en del av spelarens utveckling, en del av ett fabriksband. Jag har av naturliga skäl inte en regelbunden och tät kontakt med alla spelare, men jag försöker pusha och peppa de spelare jag har kontakt med och visa att jag gläds åt deras framgångar, men också diskutera eventuella problem de hamnat i, säger Engberg.

28-åringen har vid flera tillfällen även fått hjälpa till som ledare i samband med P02-landslagets samlingar, och uppmärksammades för sin gärning ifjol när han tilldelades Allan G. Carlssons Hederspris, som går till en person inom BP som “under en längre tid utvecklat både spelare, lag och sig själv”.

Vad har du för drömmar och ambitioner i framtiden?
– Jag trivs väldigt bra i Brommapojkarna och i Stockholm, och ämnar inte flytta bara för att. Jag har en roll där jag känner att jag får vara med och påverka, men jag skulle också kunna tänka mig att jobba med seniorfotboll på sikt. Jag har inte bråttom, men har förstås noterat att det gått en trend i Sverige under de senaste åren där yngre tränare fått chansen på hög seniornivå. Det tycker jag är väldigt roligt.

Och ska man tro Erik Engberg så är framtiden ljus såväl för BP i allmänhet som för föreningens juniorer.
– Det sitter flera spelare i vårt omklädningsrum som kommer att bli elitspelare. Det är jag helt säker på, och det känner nog de själva också.

Text: Martin Ahlin
Bild: Peter Sundén, Brommapojkarna