Patrik Rosengren har ägnat sitt liv åt fotbollen. Sedan årsskiftet är det den förre elitspelaren som ansvarar för allsvenska nykomlingen Mjällby AIF:s akademi.
– Men det är svårt att vara fullärd i den här branschen, konstaterar 48-åringen.

Rosengren, vem då? Ja, men om vi säger “Bagarn” då – smeknamnet som är känt i hela Sölvesborgstrakten, men även väletablerat i övriga Fotbollssverige. Efter en spelarkarriär som spann över mer än två decennier på högsta inhemska seniornivå, och som bland annat gav ett SM-guld med Kalmar FF 2008, vore det väl märkligt annars.

Patrik Rosengren arbetade på en affärsresebyrå parallellt med de sista spelaråren i Mjällby, och har även ett förflutet som byggnadsarbetare och fastighetsskötare under 1990-talet. Utöver det har det dock varit fotboll som gällt för hela slanten, och så är det även idag.

Bagarn har en halvtidstjänst som en av två ansvariga för NIU:s utbildning vid Furulundsskolans Elitfotbollsgymnasium, och lägger resterande tid på akademichefsjobbet i Mjällby AIF.
– Visst är det inspirerande. Jag trivs med att jobba med ungdomar, samtidigt som jag försöker styra ledarna mot ett spår som jag tror är bra. Sedan är det kanske inte alltid rätt, men jag tycker att vi har ett bra resonemang i vår tränargrupp och alla vill känna sig delaktiga. Sedan har jag ju bara haft det här jobbet i tre månader så mycket är nytt, säger Rosengren som dessförinnan förfogat över flera ledaruppdrag inom akademin, de senaste tre säsongerna på P19-nivå.

Mjällby befinner sig för tillfället på det högsta pinnhålet i samtliga kategorier från P16 och upp till A-laget.
– Och det är ganska bra bra med tanke på hur liten bygden är  i sig.

Framgångsreceptet är delvis en stark lokal förankring, samt en bra relation till övriga klubbar i trakten. 
– Vi ska tacka de duktiga ungdomsledarna i de mindre klubbarna i närområdet, de gör ett jättejobb och är starkt bidragande till den höga nivå som vår verksamhet har. Samtidigt får de tillbaka väl utvecklade spelare från akademin igen då inte alla når till högsta nivå, säger Patrik Rosengren och konstaterar att representationslagets framgångar också innebär högre krav på den egna ungdomsverksamheten:
– Idag är 35 procent fostrade i vår akademi och det är okej, men inte tillräckligt bra. Vi vill upp några procent till och nå det vi har kommit överens om inom föreningen.

Bagarn har kommit in i sin nya roll med några nya idéer och infallsvinklar. Han tycker att faciliteterna på Strandvallen behöver rustas upp, men också att man behöver ta ett större grepp kring de idrottspsykologiska aspekterna och vägleda spelarna bättre genom mer regelbundna samtal. Samtidigt anser han att det finns utrymme att träna mer än vad man gör idag, både individuellt och som lag. 
– Vi måste helt enkelt försöka skaffa oss mer utrymme till detta, säger Rosengren.

Jag tror inte riktigt på ordet talang längre.

Patrik Rosengren

Å andra sidan är det också viktigt att skynda långsamt.
– Jag behöver lyssna på de som kan det här lite bättre än jag. Det kommer jag givetvis att göra, och även besöka några större klubbar. Jag har några idéer själv, men man måste också kunna se att det fungerar bra nu och att man inte kan förändra för mycket för snabbt. Långsiktighet och kontinuitet är bra.

En fördel Patrik Rosengren har – förutom att, som sagt, ha levt ett liv i fotbollens tjänst – är att han ser de egna spelarna både under skoltid och träningarna på kvällarna. Och han säger så här om vad som krävs för att gå långt:
– Jag tror inte riktigt på ordet talang längre, utan det handlar mer om en vilja att bli bra om man har de fotbollsmässiga förutsättningarna. Jag har sett alldeles för många exempel på spelare som haft gott om talang, men ändå fallerat för att det gått lite för lätt för dem fram till 15-16 års ålder.

Det låter för övrigt som att det blir mycket fotboll om dagarna för dig?
– Ja, och inte är det mindre nu när det inte finns någon att se på tv, svarar Patrik Rosengren och skrattar.

Text: Martin Ahlin